Uppfödningens historia

Hur det började

Året var 1999 och jag var 11 år gammal. Jag fick veta av en vän att hon visste om en familj som skulle flytta och avliva sin kanin om ingen ville ha honom. Det var en viltgrå hermelinhane på 3 år. Efter lite övertalning gick mina föräldrar med på att han flyttade hem till oss. Hampus blev hans namn och det var nog bland den bästa första kanin jag kunde fått, för han var helt underbar! 6 år fick vi tillsammans innan han somnade in. Saknaden var stor och kort därefter hittade jag en annons med en 10 veckor gammal blå dvärgvädur vid namn Lonlys Zvinto som jag föll pladask för. Självklart flyttade han hem till oss kort därefter. Året efter blev han pappa till en kull och det blev startskottet för min uppfödning och min förkärlek för vädurar. Uppfödningen då gick under namnet Zvintos. För ett par år sedan bestämde jag mig för att ta en paus från kaniner, då
vi bodde i lägenhet och det blev inte hållbart att ha dem boendes på balkongen.

 

Nutid

Sen spolar vi fram till 2018. I juli det året flyttade vi till vår allra första egna bostad – en bostadsrätt med ganska mycket tomt. Äntligen fanns det plats att ha kaniner utomhus på ett vettigt sätt! Sommaren 2019 åkte vi 7 timmar tur och retur för att hämta hem en supersöt liten fransk vädurshona. Planen var redan från början att starta upp min uppfödning, men denna gången med ny ras. Då kände jag att det också var dags för ett nytt namn. Jag funderade bra länge innan jag kom fram till BirkenBalder’s, vilket är en sammanslagning av min sons och vår första hunds namn.

 

Mina mål

Fokus är och har alltid varit hälsa, både fysisk och psykisk. Temperament och en hälsosam kanin är alltid mitt prio. Rent utseendemässigt är mitt mål i nuläget att få in bättre typ på dvärgvädur rex, vilket kommer göras att i framtiden korsa in normalpälsade dvärgvädurar med bra typ.