Vinyltryck/skapande

Att hålla på med vinyltryck är något av det roligaste jag vet faktiskt. Det ligger mycket jobb bakom, men oj så skoj det är att se det färdiga resultatet. Till min hjälp har jag en skärmaskin som hjälper mig att skära ut vinylerna, närmare bestämt en Silhouette Cameo 2 som jag köpte för ett par år sedan. Tidigare satte jag fast trycken med strykjärn men upptäckte att jag var för svag i armarna för att få de att sitta ordentligt, så förra året införskaffade jag en värmepress – en Secabo tc2.

Jag sysslar främst med så kallad HTV (heat transfer vinyl), men det finns även klistervinyl som man kan sätta på olika skapelser, till exempel en bil. Utöver det kan maskinen även skära ut motiv i tyg och cardstock, samt klistermärken genom så kallad print and cut. Dock har jag inte provat varken tyg eller cardstock ännu.

I slutet av 2020 köpte jag dessutom en Silhouette Curio. Tanken med den är att kunna etsa exempelvis hundbrickor, armband och annat roligt som min Cameo inte klarar av.

Fotografering

Jag har väl mer eller mindre fotograferat så länge jag kan minnas. Första kameran var en analog sådan och varefter tiden gick uppgraderades kameran till nyare teknik. När jag väl kunde börja fotografera med systemkamera år 2008 blev det som en helt annan värld! Den kamera jag trivdes allra bäst med var min Nikon D7000 med tillhörande objektiv och portabel studio. Tyvärr har min fibromyalgi satt stopp för användandet av större kamerahus, varpå jag har fått byta märke och istället valt spegelfria hus (micro 4/3). Numer har jag två kameror av märket Panasonic, en GX-800K och en G80. Den förstnämnda används mest för att filma med och G80 för fotografering.

Kamerhusen som synes i bild är en Panasonic Lumix GX-800K (vänster) och en Panasonic Lumix G80. Objektivmässigt ses ett 12-32 mm f/3,5-5,6, ett 45-150 mm f/4-5,6 samt ett 25 mm f/1,7.

Sömnad

Detta är en hobby som kommit nu senaste åren. I skolan var syslöjden en pest och jag hade skitsvårt att klara av lektionerna. Efter jag och min man skaffade hund kom tankarna om att kunna sy egna halsband. I början lånade jag en symaskin utav mina föräldrar, men köpte senare en egen. Fick några få stuvbitar med trikåtyg och upptäckte att det var bra mycket roligare att sy i än vanliga stumma tyger. Efter ett tag insåg jag dock att det inte räckte med en vanlig symaskin, så en Juki overlock fick flytta hem till mig. Därefter har sömnaden utvecklats ordentligt! Nu är majoriteten av det jag syr i just trikå, oavsett om det är till två- eller fyrbenta.